Jag har faktiskt levt hela mitt liv omgiven av musik. Det var i Gävle som jag började spela cello för min pappa vid 7 års ålder. Man fick inte börja i Musikskolan förrän man fyllt 9 år. Jag fortsatte sedan i Musikskolan och studerade för cellisten Mats Nilsson tills jag gick ut gymnasiet. Gävle hade en stark musikskola på den tiden och inte minst, en drivande chef, Stefan Lundqvist för Musik Gävleborg. Han startade upp en ungdomsorkester, GUS.

Här fick jag och många andra musiksatsande ungdomar den fantastiska möjligheten att spela med en riktig dirigent, Everett Lee och åka på turné. Jag fick fantastiskt fina musikaliska “golden moments” i den orkestern. Minns hur vi åkte Herkulesplan till Estland och spelade konsert för en otroligt entusiastisk publik som överöste oss med presenter på scenen efteråt.

Första anhalten på vägen för mig mot att bli professionell musiker blev Ingesunds Folkhögskola i Arvika. Där mötte jag Bo Fåhreus som var min cellolärare. Nu, 21 år senare, sitter vi som kollegor i Stockholm Strauss Orkester och spelar nyårskonserter i Berwaldhallen varje år.

1993 kom jag in på Ackis, Kungliga Musikhögskolan, musikerlinjen.
Jag hade träffat min “cello daddy” Professor Ola Karlsson, på en sommarkurs. och var helt fascinerad över hans gedigna kunskap och den totala dedikation han visade inför det konstnärliga uppdraget att lära unga elever spela vacker klassisk musik på det vackra men ack så svårhanterliga instrumentet, cellon!
Det var innehållsrika, mycket lärorika och krävande fyra år. Jag jobbade hårt. Under den här tiden fick jag chans att vara med i World Youth Orchestra vilket innebar turnéer i Kanada och Europa. Oförglömliga minnen. Den erfarenheten ledde mig vidare till ett annat äventyr. Jag tog ett sabbatsår från studierna i Stockholm och bodde ett år på Nya Zealand och fick där chans att träffa många intressanta människor och musiker. Under min tid där sökte jag ett fast jobb i deras enda professionella Symfoniorkester NZSO. Fick inte jobbet men vikarierade några veckor och hade en väldigt spännande och lärorik tid.

Efter många års studier blev det till sist ett kammarmusikdiplom för Professor Torleif Thedéen och Professor Mats Zetterqvist vid Edsberg. Sedan tog yrkeslivet vid och jag ramlade rakt in i ett tre år långt vikariat på Kungliga Operan samt massor av kvartettspel med fantastiska Indrakvartetten. Vi hade det så bra där och då. Åkte runt och spelade konserter i Sverige och var på turné i Baltikum.
Vi samarbetade med skådespelaren Henrik Holmberg och sångaren, skådespelaren Mikael Samuelsson. 2006 tillbringade vi tre makalösa månader vid Kulturcentret Banff i Kanada som “ Artist in Residence”, omgivna av klippiga bergen, vilda djur och härliga konstnärer av alla de slag från typ hela världen. Det var stimulerande och konstnärligt utvecklande. Den där speciella atmosfären i Banff är något som jag försökt återskapa i någon slags ny skepnad då jag för några år sedan projekterade och startade ett projekt i samarbete med psykologen Isa Van den Bosch. Projektet heter “Rum för Konst, Musik och Samtal” och vi har än så länge genomfört sju events.

Det ska bli fler.

2009 startades en trio med violin, dragspel och cello.
“Stahlhammer Klezmer Classic”. Trion har konserterat mycket sedan dess, fått åtskilliga stipendier och haft samarbeten med olika artister. BILD www.stahlhammerklezmer.se

De senaste tre åren har jag börjat undervisa mer. Parallellt med det driver jag min egen firma och gör olika kammarmusikkonserter. Undervisning är verkligen något som jag brinner för. Det spelar inte någon roll för mig vilken nivå jag möter. Har kommit underfund om att det är processen som räknas, att få vara med när någon, ung som gammal, hittar en liten ledtråd, får en instruktion som leder till personlig utveckling och en ökad musikalisk insikt. Jag är övertygad om att musik är en otroligt viktig ingrediens i livet för vårt välmående, det är en superpower helt enkelt.